It´s the currency – stupid

The ”new normal” talas det mycket om – vad menas med det? Ett sätt att se på saken är att vad vi har att vänta av ekonomin inte blir det som vi varit vana vid. Sedan drygt ett och ett halvt år har de flesta mekanismerna i världsekonomin satts ur spel. Centralbanker häller pengar över sina ekonomier, finans-politiken hjälper till att få fart på hjulen, räntorna är nedkörda i botten – men det händer inte så mycket trots detta. Man ska mer se det som att dessa åtgärder har förhindrat utfall som hade varit markant sämre. Frågan är nu vad som sker härnäst?

De globala finanspolitiska stimulansåtgärderna börjar nu att de fasas ut över de kommande kvartalen, d v s har framgent en realt åtstramande effekt då de inte förnyas. Räntorna kan inte sänkas mera och de redan gigantiska högarna av pengar som följt av de kvantitativa monetära åtgärderna ligger oanvända. Banksystemet orkar inte sätta kapitalet i arbete, annat än att de köper statspapper som refinansieras av centralbanken. Ingen vill heller låna pengar i dagsläget. Vad är då att vänta? I USA har centralbanken (FED) utrymme att ytterligare iscensätta monetära stimulanser (QE2) i nästan lika stor omfattning som vid första tillfället. Det gjorde FED marknaderna uppmärksamma på så sent som i september, bland annat med motiveringen att inflationen inte är hög nog för att vara förenlig med stabil tillväxt. Normalt är att inflation följer av en uppgång i ekonomisk aktivitet, inte tvärtom, men låt gå för ett försök. Finanspolitiken då? Kan den ta ett nytt varv med stimulanser för att få fart på efterfrågan? Amerikanska kongressvalen i november kommer med stor sannolikhet att göra sittande president och regerande parti till ”lame ducks”, d v s inga förnyade stimulanser eller annat heller för den delen – statsunderskottet löper redan på ca 10% av BNP.

USA framstår allt mer som det mest skadeskjutna landet bland västvärldens mer betydande ekonomier. De flesta vägar ut ur denna besvärliga situation som vi känner är stängda, utom en – släppa ned växelkursen. Det är därför endast frågan hur vägen dit ser ut och hur lång tid det tar.

Valutakursen är den säkerhetsventil alla ekonomiska system har och det är alltid uttryckt i växelkursen som ett ekonomiskt område får sitt värde bestämt relativt andra. Om ett land använder mer resurser än det har tillgängligt kommer dess valuta på något vis att falla gentemot andra länder som relativt sett håller tillbaka efterfrågan. 

Devalveringar som vi i Sverige är vana vid är inte samma politiska beslut som det en gång var. I dagsläget är det deprecieringar vi talar om, d v s en sjunkande valutakurs utan direkta politiska beslut. Det ä snarare en fråga om indirekta politiska beslut såsom extremt lätt penningpolitik och en handlingsförlamad finanspolitik som driver fram samma effekt, d v s valutan sjunker.  Så frågan är då vad som händer om flera länder är i samma situation fast i olika grad? Om länderna tillhör en region, handelsblock eller valutaområde så kommer deras gemensamma ställning, uttryckt i växelkursen, att försvagas mot andra motsvarande block. Ett annat sätt att uttrycka detta på är att köpkraften kommer att försämras på globala tillgångar som prissätts i gemensam valuta. Ett område som detta kommer att synas tydligt och tidigt inom är råvaror. Riskerna för att vi i västvärlden får se en tillgångsinflation är således uppenbara. Paradoxalt nog kan vi samtidigt ha svaga konsumentpriser och t o m deflation, sjunkande prisnivå. Tittar vi efter så är det faktiskt vad som sker just för tillfället. Faktum är att vi ser hur länder med sunda statsfinanser och ett finanssystem i ordning stärker sin växelkurs mot USD, pund, euro. Ser vi till Sverige kan vi konstatera att vi inte längre befinner oss i strykklass, tvärtom! Den svenska kronan är nu åter inom det fluktuationsband den långsiktigt skall hålla mot euron enligt de s.k. konvergenskriterierna. Den befinner sig på en ”normal” nivå i någon mening.

Huvudscenariot med dessa utgångspunkter är att vi sannolikt står inför en period av stora valutakursrörelser, svag tillväxt i avsaknad av kreditexpansion och finanspolitiskt utrymme. Det är uppenbart att de flesta handlingsvägar är stängda utom att låta valutorna i de stora västekonomierna falla.  ”New normal” innefattar en återanpassning till en tillväxt som är långsiktigt hållbar, men först skall anomalierna från excessens dagar vaskas ur systemet. Valutorna kommer att göra en stor del av jobbet, men det sker inte utan att det får genomgripande följdeffekter på både priser och konsumtionsutrymme.

Det här inlägget postades i Okategoriserade. Bokmärk permalänken.

Kommentera

Fyll i dina uppgifter nedan eller klicka på en ikon för att logga in:

WordPress.com Logo

Du kommenterar med ditt WordPress.com-konto. Logga ut / Ändra )

Twitter-bild

Du kommenterar med ditt Twitter-konto. Logga ut / Ändra )

Facebook-foto

Du kommenterar med ditt Facebook-konto. Logga ut / Ändra )

Google+ photo

Du kommenterar med ditt Google+-konto. Logga ut / Ändra )

Ansluter till %s