Ska majsen följa sojan?

Före 1997 importerade Kina bara sojabönor i undantagsfall. Men sedan 1997 har Kina gradvis kommit att öka sin sojaimport till att idag stå för omkring halva världshandeln. Sojan har främst använts som foder för att kunna möta en snabbt växande efterfrågan på kött, vilken gått hand i hand med den starka ekonomiska utvecklingen.

Vad gäller majs har Kina fram till idag varit i stort sett självförsörjande på samma sätt som i soja före 1997. I år kommer dock Kina, trots en inhemsk rekordskörd, att behöva importera också majs. Vidare förväntas importen av majs fortsätta öka så att Kina 2015 kommer vara en importör i nivå med Mexiko – världens idag näst största importör efter Japan. Därmed kanske majsen står inför en lika grundläggande förändring såsom sojan!

Tittar vi på Kinas andel av världshandeln i majs och soja samt på den relativa terminsstrukturen mellan dem får vi följande diagram:

Dels illustrerar diagrammet Kinas gradvis ökande andel av världshandeln i soja samt den begynnande majsimporten. Vidare ser vi att fram till 1997 var terminsstrukturerna i soja och majs jämförbara. Möjligen kan vi också skönja att kinesisk majsimport sammanfallit med  större terminsstruktur i majs än soja (gråa fältet negativt). En rimlig förklaring är att kinesisk majsimport lett till global majsbrist och en terminsstruktur i mer backwardation än för sojan. Efter 1997 har majsen i allmänhet varit i mer contango än sojan. Kan detta ha orsakats av den permanenta kinesiska närvaron på världsmarknaden? I så fall ger en strukturell kinesisk majsimport anledning att hålla ögonen på terminsstrukturen i majs framöver!

Resonemanget ovan om ökad kinesisk efterfrågan på spannmål är en variant på det typiska ”caset” för att investera i spannmål som ofta används vid insäljning av strukturerade produkter. Dock är det långt ifrån självklart att Kinas majsimport kommer leda till högre spotpriser. Inte minst Brasilien och Argentina som kraftigt ökat sina sojaproduktion sedan 1997 har stor potential att även producera majs till Kina. 

Däremot skulle majsen likt sojan kunna få en mer balanserad produktion mellan norra och södra hemisfären vilket kan bidra till flackare terminsstrukturer. En råvaruinvesterare gör klokt i att inte grunda sin investering på ett visst prismål utan istället följa hur terminsstrukturerna utvecklas framöver, inte minst för majsen. Över lång tid är det ändå terminsstrukturen som dominerar avkastningen!

Om Anders Blomqvist

Arbetar med kapitalförvaltning på Ålandsbanken Sverige AB, bland annat som förvaltare av Ålandsbanken Commodity Fund.
Det här inlägget postades i Majs, Soja, Terminsstruktur. Bokmärk permalänken.

Kommentera

Fyll i dina uppgifter nedan eller klicka på en ikon för att logga in:

WordPress.com Logo

Du kommenterar med ditt WordPress.com-konto. Logga ut / Ändra )

Twitter-bild

Du kommenterar med ditt Twitter-konto. Logga ut / Ändra )

Facebook-foto

Du kommenterar med ditt Facebook-konto. Logga ut / Ändra )

Google+ photo

Du kommenterar med ditt Google+-konto. Logga ut / Ändra )

Ansluter till %s